Life Vest Inside - "One Day"

En fantastisk video som jag använt många gånger i undervisningen.

Kavare kavare!

Hoppsan Kerstin vad tiden rinner på! Men här kommer en liten snabbgenomgång.

Innan jul bakade vi pepparkakor.

Tänk att lilleman är så stor, fast han är liten? En hel hand gammal och står placerad för att få börja förskoleklass i höst. ❤️❤️❤️🎂🎈🎁

Tomten hälsade på o julas.

Och så kom vintern (kanske har den redan gått?) med massor med snö ch kyla i en hel månad.

Lillkusinen har blivit 1år.

Gnasan har blivit två år.

Vidar somnade på köksgolvet i måndags. Inlägget är även tillägnad ett citat från Vidar "kavare kavare" är hans sätt att säga "den som sa det kan va' det." Lilla hjärtegulliplutt! ❤️❤️❤️

Ha det gott!

Höstlov

Vi åkte till farfar på höstlovet, och där lekte vi i en rolig lekpark!

Hela juli!

... Och en liten bit in i augusti.

Imorgon är det dags för jobb igen. Det blir en lååååång dag. Först normal arbetstid, sedan föreläsning på kvällen. Så i eftermiddag ska jag packa ihop ungarnas fritids- och dagisväskor med extrakläder.

Förra veckan var vi hemma och har röjt ur garderober... Är väl kanske dags när man inte kan trycka in mer. Är nöjd med utrymmet under vindstrappan som fått ny inredning. Hyllor så vi kan ha alla jul- påsk och andra högtidssaker där. Den gamla garderoben som huserat det får bli ett extrautrymme till killarnas leksaker.

Vi har besök av farbror Samuel, som ska ta hand om barnen imorgon när vi bägge ska på föreläsning. Och nu är det dags för en välförtjänt kopp kaffe!

Må väl!

Sommar

 Midsommarfirande på Öland.

 Jordgubbsbakelse och saft.

 Midsommarstången

 Klassisk dragkamp, först barnen och sedan vuxna.

 

På kvällen plockades nio sorters blommor, och solen värmde oss.

 

Midsommardagens eftermiddag blev en utflykt till Kalmar. Vi besökte utsidan av slottet.

Kanoner.

Panoramabild över Kalmarsund och långt bort skymtar Öland.

Vi köpte även en chokladboll att dela på när vi kom hem.

En dag på landet!

Farmors vita kanin har fått ungar, NIO stycken! De har fått massor med gräs idag.

Farmors gullhöna som inte ville gå ut idag.

Hästar

Getterna.

En av kissarna.

Siverts traktor.

Tittut!

Katterna fick äta upp resterna!

Så åktes det lite fyrhjuling.

 

Men det gick inte så fort! 

 

 Och så lite skrinda på grusvägen.

Vi passade också på att hälsa på vovvens grav.

Vi plockade blommor och gjorde fint.

Så berättade vi att vi saknade honom.

Så fin blev stenen, och hästarna åt nog inte upp blommorna ...

Blandat...

Fick hjälp i köket i söndags.

Köttfärssås stod på menyn.

Man måste inte använda papper, mamma. 

Jobbiga beslut, avsked och otaligt med tårar

Varnar för beskrivande och känslosam text och bilder.

Vår gosiga, snälla och busiga vovve är död. Kåwe var glad och gosig hela tiden, men han ville inte äta så mycket längre. Han var mager, nästan bara skinn och ben. Han åt inte så mycket och kräktes en del när han fick i sig för mycket, sedan var han väldigt trött, han låg mest och sov hela dagarna och kvällarna. Orkade nästan inte flytta sig när han låg i vägen. Så hans gamla hundkropp var så trött, så trött. Jag är jätteledsen att vår fina vovve blev så gammal och trött. Men det är inte rättvist mot hunden att han inte kunde få vara den glada och pigga hund han varit. Han orkade inte ens komma till dörren och hälsa när vi kom hem.

Därför tyckte vi att det var skönast för honom att få lämna oss och sin trötta kropp. Jag åkte hem till Kåwe efter jobbet. Vi gosade på golvet och jag pratade och klappade honom. Sedan gick vi ut i trädgården och han skvätte lite kiss här och var. Jag tog kort på honom, när jag bad honom sitta så orkade han inte utam lade sig ner. Vi gick till bilen och sedan körde vi iväg till veterinären. Jag grät hela vägen. Vi kom fram och så gick vi in till veterinären. Kåwe var glad och luktade i rummet.

Vi fick gå in till ett litet undersökningsrum och prata med veterinären som hette Anna. Jag frågade om hon tyckte att det var rätt mot Kåwe att låta honom dö. Hon svarade att han var en stor hund, som var gammal och mager och att det bästa för honom var att somna in. Det kändes skönt att höra för mig. Jag fortsatte klappa Kåwe, först fick han en spruta i lårmuskeln som gjorde att han blev trött och avslappnad. Han la sig vid mina fötter efter en stund. Jag klappade honom och berättade vilken fin och duktig vovve han var. Sedan somnade han och låg still med framtassarna utböjda som han brukade och han andades lätta fina andetag. Sedan kom veterinären in igen med en annan veterinär. Den ena lyssnade med stetoskop på Kåwes hjärta och den andra rakade honom lite på armen och la en kanyl och sprutade in sömnmedlet i honom. Samtidigt klappade jag honom. Och jag grät.

Efter en kort stund sa hon att hjärtat slutat slå. De flyttade på honom så han låg på sidan, sedan lämnade de rummet så jag fick ta avsked. Jag satt på knä och lutade mig över honom och pussade, kramade och klappade honom. Och jag grät så klart. Sedan fick jag gå och hämta bilen och parkera vid bakdörren. De hade lindat in honom i det blå och bruna påslakarnet jag haft med mig hemifrån. Så lyfte vi honom till bagagen och lade honom fint i bilen.

När barnen och Andreas kom hem fick de se och klappa Kåwe. Vi plockade blommor i trädgården och de fick lämna dem hos honom. Han var lika mjuk och go som vanligt, men han andades inte. De tyckte inte det var läskigt. Sedan åkte vi till Lixerum, hem till Ulla.

Jag och Andreas gick ner i hästhagen och grävde en stor, djup grop under eken, med utsikt över sjön. Sedan lade vi ner Kåwe med påslakarnet svept om sig, förutom huvudet. Andreas väntade kvar när jag hämtade barnen och Ulla. Vi klappade honom alla en sista gång på huvudet och täckte över huvudet. Vi strödde över blommorna vi plockat och la även ner teckningar och brev som vi skrev och ritade till honom kvällen innan. Sedan sjöng vi blinka lilla stjärna och började lägga över all jord. När vi var klara så tog jag, Andreas och Ulla en bamsestor sten och rullade den över graven. Så vet vi precis var han finns och var vi kan lämna blommor till honom. Efter fikade vi tillsammans.

Våran gamla hund Zelda, och våra katter Doris och Majken är också begravda där. Liksom flera av familjen Bloms gamla hundar. Så nu finns de i hundhimlen och springer och leker tillsammans och får äta precis så mycket pepparkakshus de vill, och ben och chokladbitar. Våra andra änglar kan säkert klappa dem och gosa med dem tills vi kanske får träffa dem igen.

Vi pratar och gråter och det känns hemskt ledsamt att vår älskade Kåwe inte lever längre. Vi saknar honom massor. Men det var det snällaste vi kunde göra för honom, så han slapp vara så trött och ha ont och inte orka äta. Fråga gärna, prata och tänk på Kåwe. Då blir vi glada att han lever vidare i våra hjärtan, tankar och minnen. 

Kramar

En rejäl dos med bilder på älskade vovven.

Bebis-Kåwe 

Unghund-Kåwe.

Solstråle Kåwe.

Bästisar

Mattes vovvar

Båtsman-Kåwe. (Samma bild som jag har på mitt bankkort)

Fin vovve.

Sista bilderna på Kåwe kan kännas jobbiga att se, men lättare att förstå hur läget med honom var.

Sista bilderna, sista dagen.

Två veckor innan, började vi förstå att han inte mådde så bra.

S fina avskedsbrev.