Läste i bloggen om vad jag gjorde för ett år sedan, söndagen den 19:e december 2010
Jag minns att jag och sambon hade vår sista barnfria helg, och att svågern tjatade om att jag skulle klippa honom innan julhelgen. Så jag gjorde det och hade ganska många sammandragningar - men inga smärtsamma. Det var rejält med snö ute.
Sedan blev det kväll och jag skrev i bloggen kl 22.13. Mina färdigskrivna julkort blev aldrig postade för klockan halv tre vaknade jag av att jag stod på alla fyra i sängen och hade fått en sådan jobbig mensvärk. Så jag gick på toa och kissade, såg att jag hade lite blod på pappret när jag torkade mig, tog en panodil och la mig igen. Tänkte att jag borde nog ringa och kolla om det var någon fara med blödning så här dags i graviditeten, så jag ringde från mobilen som låg på nattduksbordet. Kvinnan jag pratade med sa att man kunde få lite blödningar i samband med sammandragningar, så jag slumrade om.
Jag vaknade till och från under morgontimmarna. Klockan halv sex vaknade jag igen och tänkte att snälla kan inte alla andra gå upp snart så jag kan få vetevärmaren uppvärmd. När klockan var strax innan sju fick jag den önskningen uppfylld. Försäkrade A om att det inte var någon fara, att det bara var sviter från gårdagens sammandragningar. (för det hade de sagt på förlossningen när jag ringde) Halvsov mig genom morgonen och när vetevärmaren inte längre värmde, tog jag mig ner till köket, värmde vetevärmaren och la mig i soffan istället. Låg i dvala och tittade på teve, det kom småvärkar då och då, inte alls regelbundet. Hade ju läst om att för förstföderskor kan det ta upp till tre dygn innan det händer något. Gjorde ett nytt toabesök och såg då att jag hade fått lite mer blödning. Så jag ringde till förlossningen igen, de sa att jag kunde få komma in så skulle de undersöka mig om det var en teckningsblödning. (alltså påbörjan av förlossningen)
Ringde sambon, han skulle precis äta lunch och frågade om det var okej att han gjorde det, visst gör det sa jag. Värmde vetevärmaren igen, la mig i soffan igen. Sedan kom han hem, jag tog väskan, som var ganska färdigpackad sedan någon vecka innan. Så åkte vi till förlossningen. Skrevs in 12.30. Sedan fick vi vänta... och vänta... för någon läkare kunde aldrig komma och kolla. Men tillslut, efter fem timmar, fick vi veta att jag var öppen 4 cm och hade normal teckningsblödning. Vid det här läget ställde jag frågan, "menar du att jag ska föda barn?" Jag hade ju ställt in mig på att det alltid drar ut på tiden för förstföderskor. Dessutom var jag hungrig, för det hade jag helt glömt bort att göra under förmiddagen hemma. Så vi fick tillåtelse att åka hem och äta, packa det sista. Jag ville äta risgrynsgröt, så det blev sambon tvungen att springa in och köpa på Willys. I bilen fick jag en rejäl värk, som jag pustade mig igenom. Men sedan när vi skulle köra hem skrek jag åt honom att stanna, jag öppnade dörren och kräktes. Sedan kändes det bra igen. Vi åkte hem och jag åt en halv portion gröt. Sedan fick jag någon mer värk, och då bestämde jag att vi skulle nog tillbaka till sjukhuset.
Vi var där igen efter en och en halv timme. Klockan halv åtta gjordes en ny undersökning, det visade sig att jag öppnat mig fem cm till, på två timmar. (det normala är ca 1 cm / timme) Så ryggbedövningen jag önskat blev onödig. Sedan tog det ytterligare två timmar innan man tog hål på fosterhinnorna och vattnet gick, men efter det gick det ganska fort. Från första krystvärken till att älskade plutten var ute tog det en kvart.
23.03 föddes vår käre son den 20:e december 2010.
Nykläckt bebis, som blir ett år imorgon!
