Efter ett tråkigt beslut i Smålandstidningens tävling Höglandets finaste julgran, har jag, med lite hjälp, knåpat ihop en liten saga om vårt vackra träd. I tisdagens Smålandstidning gick det att läsa att "Årets ståtliga torggran har allt som en julgran ska ha och lite till. Det är det som är problemet." ... vidare i artikeln går att läsa " Eksjös ståtliga torggran får ett hedersomnämnande. Den är tveklöst störst, bäst och vackrast. Men tja, den är lite för mycket för att tillfullo uppskattas i småland, där måttlighet är en dygd." Grr! Visst är det trist att man kan klanka ner på ett träd som är bäst? Jag har skickat in sagan till tidningen, vi får se om det blir någon respons.
Här är sagan, trevlig läsning. :-)
_______________________________________________________
Sagan om Eksjös torggran 2012
Det var en gång en man. Denne man var en redig smålänning,
född i kronobergs län i början av förra seklet. Han var en man som uppskattade
naturen, skogen och jakten. Han flyttade Eksjö då han träffat sin hustru. De
flyttade på 50-talet till eget hus och fick då en stor tomt.
En höst, för ungefär 4 årtionden sedan, var mannen ute på
sina jaktmarker i Eksjötrakten. Där fick han en idé om att göra sin stora tomt
mer natur- och skogsinspirerad. Som en äkta smålänning valde han att gå sin egen
väg, även om det kanske inte var så rätt enligt allemansrätten. Han hittade ett
par unga granar som han tog med sig hem, hemma grävde han ner granarna. Platsen
valdes eftertänksamt för framtiden så han även skulle slippa lite av utsikten
mot kyrkogården vid ålderns höst.
Granarna fick fritt spelrum och den enda omvårdnad som de
fick var att gräset klipptes runt dem, vad mer kan en gran behöva? Granarna fick
vara med i barnbarnens vilda lekar, vara gömställe vid kurragömmor och ge skugga
på tomten de allra soligaste dagarna. För 15 år sedan hade de vuxit sig så stora
att de inte riktigt fick plats bredvid varandra längre, varpå man tog ner den
ena av dem. Granen som stod kvar fick nu mer plats och den växte så det
knakade.
Mannen och hans hustru har nu tyvärr lämnat jordelivet,
och en ny generation tagit över. I huset bor hans barnbarns växande familj.
Samma lekar, men nya barn, lekte kring trädet. Det omtyckta trädet blev tyvärr
större och större. Diskussionerna kring om det skulle tas ner eller vad som
skulle hända med det har varit många. Likaså har vänner och grannar delat sin
beundran över granens skönhet. Så när skog- och parkförvaltningen frågade om man
var intresserad av att göra granen till torggran, svarade man ja, det var ett
värdigt slut för granen.
Nu står en omtyckt, stor och vacker gran på Eksjö torg.
Ett äkta småländskt skogsträd som fick växa upp i stan. En gran som fått och får
folk att le. En gran som ger glädje över hur fint ett träd kan bli med lampor
och glittrig snö. En gran som vi är stolta över att ha på torget, för om det är
något en modern smålänning är, så är det stolt.
Hur man i Smålandstidningens jury kan säga att granen är
för fin och perfekt är, i våra ögon och även många andra kommuninvånare, helt
oförståeligt. Årets torggran ÄR höglandets finaste.
En berättelse till minne av K-V Nygren och hans perfekta
och äkta småländska gran.
