Årets torggran

 

 Efter ett tråkigt beslut i Smålandstidningens tävling Höglandets finaste julgran, har jag, med lite hjälp, knåpat ihop en liten saga om vårt vackra träd. I tisdagens Smålandstidning gick det att läsa att "Årets ståtliga torggran har allt som en julgran ska ha och lite till. Det är det som är problemet." ... vidare i artikeln går att läsa " Eksjös ståtliga torggran får ett hedersomnämnande. Den är tveklöst störst, bäst och vackrast. Men tja, den är lite för mycket för att tillfullo uppskattas i småland, där måttlighet är en dygd." Grr! Visst är det trist att man kan klanka ner på ett träd som är bäst? Jag har skickat in sagan till tidningen, vi får se om det blir någon respons.

Här är sagan, trevlig läsning. :-)

_______________________________________________________

Sagan om Eksjös torggran 2012

Det var en gång en man. Denne man var en redig smålänning, född i kronobergs län i början av förra seklet. Han var en man som uppskattade naturen, skogen och jakten. Han flyttade Eksjö då han träffat sin hustru. De flyttade på 50-talet till eget hus och fick då en stor tomt.

En höst, för ungefär 4 årtionden sedan, var mannen ute på sina jaktmarker i Eksjötrakten. Där fick han en idé om att göra sin stora tomt mer natur- och skogsinspirerad. Som en äkta smålänning valde han att gå sin egen väg, även om det kanske inte var så rätt enligt allemansrätten. Han hittade ett par unga granar som han tog med sig hem, hemma grävde han ner granarna. Platsen valdes eftertänksamt för framtiden så han även skulle slippa lite av utsikten mot kyrkogården vid ålderns höst.

Granarna fick fritt spelrum och den enda omvårdnad som de fick var att gräset klipptes runt dem, vad mer kan en gran behöva? Granarna fick vara med i barnbarnens vilda lekar, vara gömställe vid kurragömmor och ge skugga på tomten de allra soligaste dagarna. För 15 år sedan hade de vuxit sig så stora att de inte riktigt fick plats bredvid varandra längre, varpå man tog ner den ena av dem. Granen som stod kvar fick nu mer plats och den växte så det knakade.

Mannen och hans hustru har nu tyvärr lämnat jordelivet, och en ny generation tagit över. I huset bor hans barnbarns växande familj. Samma lekar, men nya barn, lekte kring trädet. Det omtyckta trädet blev tyvärr större och större. Diskussionerna kring om det skulle tas ner eller vad som skulle hända med det har varit många. Likaså har vänner och grannar delat sin beundran över granens skönhet. Så när skog- och parkförvaltningen frågade om man var intresserad av att göra granen till torggran, svarade man ja, det var ett värdigt slut för granen.

Nu står en omtyckt, stor och vacker gran på Eksjö torg. Ett äkta småländskt skogsträd som fick växa upp i stan. En gran som fått och får folk att le. En gran som ger glädje över hur fint ett träd kan bli med lampor och glittrig snö. En gran som vi är stolta över att ha på torget, för om det är något en modern smålänning är, så är det stolt.

Hur man i Smålandstidningens jury kan säga att granen är för fin och perfekt är, i våra ögon och även många andra kommuninvånare, helt oförståeligt. Årets torggran ÄR höglandets finaste.

En berättelse till minne av K-V Nygren och hans perfekta och äkta småländska gran.